En sista gruppbild innan ett uppdrag - tillsammans med deras maskot

Jag tycker denna boken är fantastisk och jag skulle gärna se att den fanns med bland materialet som man läste i skolan på historie lektionerna. Men även om inte det kommer hända, så måste jag verkligen rekomendera den till allt och alla... Den ger en verkligen en vidare förståelse och även om det är en sorglig bok så är det ett nöje att läsa den.

/ Ellen - Red-Haired Pirate Crew

Yukio Hatoyama

Yukio Hatoyama

Född 11 Februari 1947 i Tokyo

Ledare för Demokratiska Partiet - Japan

Japans Parlament - lite fakta !

Består av av två kammare: ett överhus med 242 ledarmöter och ett underhus med 480 ledarmöter

Ledamöterna väljs i direkta val och det är sedan dom som beslutar om alla lagar samt utser Premiärminister.

Det japanska parlamentet går tillbaka på den kejserliga riksdagen som bildades 1889, men det nuvarande parlamentet utformadesformades 1946. 

Jag är en faghag.

Wiki; "En faghag är en kvinna som nästan enbart umgås med homosexuella män. Kvinnan i fråga är i de flesta fall heterosexuell. Att vara en faghag kan också innebära att man tänder sexuellt på relationer mellan homosexuella män, eller anser att denna typ av kärlek är mer värd än kärlek mellan kvinnor och män. En anledning att en kvinna trivs med att umgås med homosexuella män kan vara att det möjliggör en vänskapsrelation fri från sexuella undertoner."

För att uttrycka det krasst - en faghag är någon som tycker om bögar. Jag tycker om bögar. Alltså är jag en faghag. Varför man tycker om bögar? Svår fråga utan självklart svar. Som ovan kan det ju vara en möjlig aspekt av det hela. Eller så kanske man tycker illa om alla skitstövlar som behandlat en illa och är bitter och hatar manssläktet, med undantaget homosexuella män som inte utgör den risken för en? Eller... så kanske man har väldigt lågt förtroende för det manliga släktet av samma anledning som ovan, och blir alldeles bortkollrad av att se två av dessa onda varelser vara söta mot varandra? Eller... så går man bara igång på det. Eller allt ovanstående. Eller så resonerar man bara så enkelt som att killar är snygga. Varför inte se två killar på en gång och dubbelt ögongodis... Hmm.

Kabukiskådespelare arbetade ofta som prostituerade när de inte stod på scen.
Trycket beskriver en manlig prostituerad Kabuki som förför en manlig klient.
(Tryck från "Uta Makura" ("The Pillow book") 1788)



Ännu ett tryck av en Manlig prostituerad/Kabukiskådespelare.
Orsaken till att han är klädd i kvinnokläder är att Kabuki är manlig teater,
där även kvinnorollerna spelas av män.
På detta tryck förför den prostituerade mannen en Samuraj.
(Handmålad silkesskrift, Miyagawa Issho, ca 1750.)


Yaoi då? Asien har en extremt dubbel inställning till homosexualitet. Genom historien har det förekommit flitigt, och Japan kunde kallas Asiens eget Rom eller Antika Grekland under feodaltiden... Samurajer hade som regel endast homosexuella förbindelser (det visste ni minsann inte!) då det ansågs svagt att ligga hos kvinnor, och de hur som helst sällan hade tid eller möjlighet att komma ifrån sitt yrke som legoknekt, och förvisades till att umgås med endast individer av samma kön. En sexuell akt mellan två män var hur som helst inte "på riktigt", utan ansågs som (och gör fortfarande) som en efterapning av en sexakt. (Hur nu den definitionen skulle göra någon skillnad...) Det var även vanligt med manliga bordeller, så kallade "Kagemajaya" (Kagema tea house). En "Kagema" var en manlig prostituerad. Nu för tiden är det något som behandlats med yttersta diskretion, fast det säkerligen förekommer i mycket stor omfattning. Det har varit extremt tabubelagt och skamligt, och även om det fortfarande sitter kvar mycket motvilja hos äldre generationer, har förändringen börjat eskalera allt fortare. Inte minst med utvecklandet och den raketsnabba populariseringen av en genre av manga och anime som skrivs av kvinnor, för unga kvinnor, men behandlar relationer mellan homosexuella män. Yaoi och Shonen Ai. (Inte att förväxla med manga/anime som riktar sig till homosexuella män som är en helt annan genre och mycket mindre. Yuri finns också som genre och behandlar kärlek mellan flickor, men intresserar mig noll så det dyker inte upp här.) Shonen Ai betyder "Pojkars kärlek" och brukar vara beteckningen på de lite mildare böckerna i genren, även om det egentligen inte finns någon bestämd åtskillnad. Dessa handlar oftast om söta kärlekshistorier (även om de innehåller massiva mängder tonårsångest), väldigt begränsat sexuellt innehåll, och fokuserar mest på känslor. Yaoi brukar bli stämpeln på de som riktar sig till en något äldre publik, och ofta innehåller mycket explicita sexscener och en mer "vuxen" framtoning. Skillnaden brukar också definieras i handlingen - Shonen Ai anses ha mer av ett emotionellt budskap och handling, mellan Yaoi ofta fokuserar lika mycket, eller mer, på den rent fysiska biten. Yaoi anses vara en förkortning som betyder Yama nashi, ochi nashi, imi nashi (ヤマなし、オチなし、意味なし^?) "No climax, no point, no meaning" - "Ingen klimax, ingen poäng, ingen mening", och skulle då innebära att Yaoi oftast mer fokuserar på sexet. Men gränserna suddas allt som oftast ut i takt med att genren utvecklas och blir vanligare och vanligare. Man brukar också skämta om att Yaoi skulle vara en förkortning för Yamete, oshiri ga itai! (やめて お尻が 痛い^?, "Stop, my butt hurts!"
Allt vanligare numera är att slå samman både Shonen Ai och Yaoi till ett begrepp - "Boys love" (Japanska - "Boizu Rabu"), eller bara kort och gott "BL", och i det också innefatta filmer, tv-serier och annat som behandlar ämnet homosexualitet mellan män.

Manlig homosexualitet är idag ett accepterat och uppskattat, nästan trendigt, inslag i media i Japan. Vilket är ett tydligt tecken på att de sista resterna av homofobi antagligen inte blir så långlivade. Dock ser lagen fortfarande märklig ut, och jämställer inte homosexuella relationer med heterosexuella sådana. En manlig prostituerad i Japan räknas inte som prostituerad enligt lag och kan inte dömas, då sexakten mellan två män lagligt sett inte är sex, utan en "imitation" av sex. Inte heller kan äktenskap ingås, partnerskap registreras, eller barn adopteras.
Det är ofta svårt att få/behålla ett arbete inom privat sektor om det blir allmänt känt att man har en annorlunda sexuell läggning, även om det inom yngre och mer moderna yrkesområden är vanligt och accepterat.
Japan är motsatsernas land i även detta avseende, då bögar hyllas som trendiga världsmetropolmedborgare, samtidigt som de jagas ut från arbetsplatser med skitsnack och trakasserier. Dragqueens som Miwa Akihiro och Mikawa Kenichi figurerar i tv, likväl som komiker som HG Razor Ramon (tokig heterosexuell snubbe som klär ut sig i BDSM-outfits och juckar på scen och leker läderbög), medan det är totalt otänkbart för ett homosexuellt par  en förort att skylta med det. Den lesbiska parten av gaycommunityn är helt hemlig, och inte mer än en enda offentlig japansk person har vågat komma ut som lesbisk. Den biten är extremt tabubelagd, då det inte bara handlar om en otänkbar relation i fråga om kvinnor med andra kvinnor, utan även på grund av att kvinnors situation i Japan fortfarande är starkt traditionellt betonad och kvinnlig sexualitet är något som inte behandlas alls.

Boys Love-genren är helt klart en starkt bidragande anledning till att förändra folks sinnen, och den växer lavinartat hela tiden. Yaoi är en av de bäst säljande underavdelningarna av Shojomanga/anime (Shojo=Tjej),
och många av serierna har slagit sig in på bästsäljarlistorna som omfattar alla genrer.
De bäst säljande av alla bör vara "Gravitation", en humoristisk musikorienterad Shonen Ai som i mangaform är aningen mer explicit än i dess animeform, och "Junjou Romantica", en tämligen explicit Yaoi som kretsar kring två olika pars förhållanden.

Varianterna i hur de byggs upp är tämligen stencilartade, men det finns självklart undantag. Det allra vanligaste konceptet i fråga om roller är det fasta Seme/Uke förhållandet. Seme/Uke är ett japanskt begrepp som betecknar de två parterna i ett manligt homosexuellt samlag eller förhållande. Seme är "givaren", toppen, och Uke är "mottagaren", botten. Ingen värdegrund läggs i orden, utan är bara rent praktiska. Det klassiska BL-paret är en världsvan, lite äldre, sexig Seme, och en yngre, oskyldigare, söt Uke. Den här tendensen beskylls ofta för att vara "Shotacon" (Den manliga motsvarigheten till "Lolicon" - Attraktion för minderåriga, eller unga människor som ser ut som, eller beter sig som, minderåriga.) Uken är i stort sett alltid lätt motvillig och pryd, och motsvarar kvinnans roll i det det homoheterosexuella förhållandet, och Semen en kåtbock som tar vad han vill ha. En man. Det är lätt att se skillnad på dem i en klassisk BL -

 
Semens ögon är alltid smalare och "sexigare" för att beteckna mognad,
medan Ukens ögon är stora, söta och uppspärrade för att visa på oskuld och ungdom.
Lätt som en plätt. (Yuki och Shuichi från "Gravitation".)

Över huvud taget är "Gravitation" ett strålande exempel på rollerna som utnyttjas flitigast, på så sätt att protagonisterna överensstämmer med klyschan till punkt och pricka vad gäller utseendet.
Yuki Eiri, Semen, är lång, stilig, sexig och flera år äldre än Shuichi. Han kedjeröker (så klart), häver öl (så klart), är elak, sur och lättirritabel (när man får det beskrivet så, undrar man vari hans charm ligger...) och är en bad boy som gör som han vill. Shindo Shuichi - Uken, är självklart kort, späd, söt och sprallig, med en feminin framtoning och lite lätt barnsligt sätt. På så vis en klassisk ihopparning. Dock skiljer sig "Gravi" som det kärleksfullt kallas i fanmun från stereotypen på så sätt att Shuichi som Uke är den aggressiva och pådrivande, den jagande parten, som vet vad han vill ha och ser till att få det, medan Yuki som Seme är förvånansvärt undanflyende och den jagade. Konstellationen med "manlig" respektive "kvinnlig" roll är den vanligare i just de "mildare" manga och anime i genren, och man kan ju dra slutsatsen att det kan bero på att de är riktade mot en aningen yngre publik. Ett förhållande som följer normen för ett "vanligt" yngre heterosexuell förhållande är lättare att förstå och ta till sig för en yngre läsare.

Ett helt annat sorts par är mina all time favourites, Hiroki och Nowaki från "Junjou Romantica", som är på en del sätt konstituerade som ett klassiskt par i en Seme/Uke-konstellation, men har ett mycket mer jämlikt förhållande. Båda är vuxna män, och ingen av dem är speciellt klyschiga i sina roller. Hiroki är den äldre, emotionellt otillgängliga Uken som är osäker på sig själv, introvert och uppvisar ett dåligt humör för att hålla folk på avstånd. Nowaki är den yngre, intensiva Semen som är ärlig, oskyldig och extrovert. Serien är uppbyggd och kretsar kring tre par, där roller och egenskaper leks med av mangakan (tecknaren). Det andra paret i serien är Akihiko och Misaki, som också de har en något annorlunda relation. Där är den mycket yngre Uken Misaki den vuxnare och mognare i förhållandet, och tar saker och ting på allvar, agerar hemmafru och studerar flitigt. Den äldre Semen Akihiko är extremt barnslig och bekymmerslös, tar livet med en klackspark och går runt med en gigantisk nallebjörn. Även om deras sexuella roller är traditionella är de förhållandemässigt väldigt annorlunda. Det tredje paret, Miyagi och Shinobu är även de kontroversiella på så sätt att det är den avsevärt mycket äldre Semen som är ovillig till att starta ett förhållande, inte anser sig vara gay över huvud taget, och den mycket unge Uken som är målmedveten jägare.
Men även om deras roller är något annorlunda, är det fortfarande just väldigt fack-baserat.

 
   Yuki och Shuichi från "Gravitation"      Hiroki och Nowaki från "Junjou Romantica"

Helt andra sorters historier finns också att tillgå. Långa, emotionellt ångestfyllda historier om unga pojkar som gradvis inser sin sexuella läggning, blir kära, och ibland får den de vill ha, ibland inte. Likaså finns jämställda berättelser om vuxna män, där båda är jämlika och inga specifika roller intas. (Även om Seme/Uke-rollerna ALLTID är fasta.) En uppsjö av Mangakas (mangatecknare) som provar nya grepp finns, och alla möjliga märkliga fetischer kan skönjas. Tycker man om män i kostym finns ett ton Yaoi om just affärsmän. Har man en grej för glasögon, finns hur många Yaoimanga som helst där protagonisterna är glasögonprydda. (En glasögonikon inom fetischism kallas på Japanska Megane för män eller Meganekko för kvinna). Är man lagd åt BDSM-hållet kan man hitta riktigt grova, våldsamma Yaoi att tillfredsställa sitt lystmäte med... Stilarna är lika många som antalet mangakas, och likaså graden av explicit innehåll. Ougi Yuzuha är känd för att hon är den i stort sett enda Mangakan som vågar? får? teckna manliga könsorgan (vanligen suddas de diskret ut med vitt strålljus eller göms snitsigt bakom andra delar av kroppen) och hon har blivit omätligt populär på grund av detta. Hennes mangas är ofta mycket grafiska och vågade, och detta har gjort henne till ett av de större namnen. Den allra största Yaoimangakan är nog ändå Minase Masara, som spottat ur sig serie efter serie med vältecknade mangas.
Mina egna personliga favoriter är just dessa två, med tillägg av underbara Fujiyama Hyouta och Takanaga Hinako. Den förra gör lågmälda porträtt och berättelser av vardagliga situationer och relationer, tecknade med en otroligt skicklig stil, ofelbar på anatomisk korrekthet, och med en känsla för att berätta historier som får en att känna. Att hon är glad för sexscener är inget minus i kanten dock...
Takanaga gör någon slags variant av "vuxna" Shonen Ai i väldigt skiftande och annorlunda miljöer, som till exempel "Love Round" som handlar om två boxare av alla möjliga personer... Historierna är tämligen oskyldiga, men sexscenerna explicita.

BL har också de senare åren utsträckts till att omfatta "Live Action" film, filmadaptioner av mangas/animes,
eller helt enkelt filmer med ett manligt homosexuellt tema. Termen fanns inte innan, inte heller "Bögfilm".
Handlade en film om bögar handlade den helt enkelt om bögar. Det var ingen bögfilm för det.
Nu för tiden både görs, och marknadsförs en del film som "BL-movies", och det har börjat spottas ur en hel del av dem. Jag har självklart sett i stort sett alla. :P
Några värda att nämna är den underbara om än aningen bisarra "Bangkok Love Story", "Waterboys", och såklart genretitulerade och stora käpphästen "Boys Love".

Det jag vill se innan jag dör är en Stor stark Uke och en liten ung Seme, ettrig som en pitbull.
Jag vill också se ett par som inte har fasta Uke/Semeroller utan skiftar.
Då kan jag dö lycklig.

Så. Nu är ni färdigutbildade Fujoshi. (Kvinnlig Yaoifan). Gå och titta på bögar nu.

/ Maarit

Av japanska fenomen, är ett av de som fascinerat mig mest, det med håret. What's up with the do's?
Från junior high tycks frisyrerna bara bli mer och mer avancerade, och HÅRET, detta HÅR, är det som räknas.
Och inte hos tjejerna, nej, där snackar vi diskreta varianter, utan hos killarna. Något får mig att tänka på påfåglar... (På tal om manlig prakt). Jag är ett fan av välgjorda frisyrer, och något i de asiatiska superfrissen får mig lite lätt fascinerad. Hur många timmar om dagen läggs på detta? Går de upp klockan fyra för att fixa barret? En Emobrud här i stan är känd för sitt gigantiska hår, som hon ryktesvis ordnar i tre timmar varje morgon. Och jag tror det, när man ser den gigantiska Visual Keiskapelsen i otaliga färger och etapper, nivåer och lager.
Jag är djupt imponerad av deras tålamod. Jag hänfaller allt som oftast själv till jättetupering a la höstack, eller förstnämnda plus plastklämmor, för att mitt tålamor tryter i takt med att armmusklerna domnar av från blodförlust efter att ha stått med dem sträckta i en halvtimme... Men om man orkade ordna de där skapelserna, åh så fin man vore då. Även om man inte är en superandrogyn liten pojke från Solens land...

                     


Otroligt nog hittade jag en hel blogg dedikerad till de här asiatiska superhippa hockeyfrillorna - spana in utbudet på den ambitiösa bloggen ASIAN MULLET HAIR STYLES... haha Tyvärr verkar den vara övergiven och icke uppdaterad på åratal, men det finns dekadenta bilder nog för en stunds njutande av frisyrer som trotsar tyngdlag.

                          
/ Maarit

Sitter i godan ro på biblioteket... Har plockat åt mig lite härlig manga och sjunkit ner i en fåtölj.

På bordet framför mig ligger nya numret av KP, har inte läst den på många år, men läste den som yngre... 
Lite nyfiken på hur den är idag tar jag upp tidningen och bläddrar igenom den. Då ser jag artikeln ni ser ovan!

Rädda mangan!

Vad nu, tänker jag och börjar läsa, och minst sagt upprörd blir jag, Otaku som jag är... Tydligen säljer manga för dåligt i sverige så flera olika serier kommer sluta översättas till svenska! Detta drabbar ju i för sig inte mig särskilt mycket, jag läser det mesta på engelska ändå, men ändå.

Fast på ett sätt så förvånar det mig ändå inte. Alldeles för få serier översätts så det är svårt att verkligen få upp ögonen för mangan när den är så begränsad på svenska. Man tycker att de flesta yngre idag inte skulle ha något som helst problem med att läsa på engelska, men eftersom de flesta bokhandlarna (utom SF bokhandel- heja SF bokhandeln) helt enkelt inte vill ta in manga på engelska. Likadant verkar det vara med de flesta biblioteken, "mitt" biblotek är ett exempel. Har föreslagit massor av serier för dem, dom tycker dom låter jättespännande men när de sen upptäcker att de bara finns på engelska så struntar de i det.  Istället tar de in enbart de "barn" serier som finns på svenska och begränsar på det sättet antalet läsare till barn och ungdomar när de genom att ta in mer vuxen serier på engelska hade kunnat utöka läsarna till även mer vuxna!

Mina två aldeles egna favoritserier kommer i alla fall finnas kvar på svenska, One Piece och Naruto. Men tråkigt nog är både Bleach, Fullmetal Alchemist och Inuyasha med bland dem som kommer att försvinna. Förstår inte heller vitsen med att sluta översätta Inuyasha när det endast är ett fåtal böcker kvar i serien att översätta. Snacka om slöseri!

I alla fall, några dagar senare stannar jag till på Sibylla och köper senaste numret av Shojo Star. Jag är väl hemma när jag upptäcker att på insidan har utgivarna skrivit ett brev. Nästa nummer kommer vara det sista, tidningen säljer för dåligt och därför slutar men efter två år att ge ut den. Samma sak hände med svenska versionen av Shounen Jump. Ca två år och sen försvinner dom. Går man tillbaka några år var det samma visa med Sailor Moon som serietidning. Tråkigt när detta händer, men jag hoppas att bokhandlare och bibliotek nu tar sig i kragen och börjar köpa in/sälja på engelska istället! Och jag hoppas att folk tar sig i kragen och köper mer manga, kanske kan förlagen få lite fart igen då.

Jag säger som rubriken i KP - RÄDDA MANGAN!

Nedan ser ni en lista på serier som kommer forstsätta översättas respektive serier som försvinner !

/ Ellen - Red-Haired Pirate Crew